Regementskrivare i Kalmar län och Rådman i Vimmerby Källa Martin Casterud= MC

Här några utdrag ur Kalmar Regementes personhistoria av Folke Rudelius (del I 1952, del II 1955) (Källa Inga-Britt af Donner, Eksjö)son

Krigskollegium utnämnde 1640 20/3 till regementsskrivare vid Thuve Bremens (Kalmar) regemente "ärlig och välförståndig Olof Olofsson". Skrivelsen innehåller en ganska detaljerad allmän instruktion för honom men om hans antecedentia nämnes intet. Han synes dock ha varit i tjänst vid Kalmar Regemente 1637.

Olof Olofsson erhöll 1667 27/2 order från Krigskollegium att i mars månad komma upp till Stockholm "med sina återstående räkningar, då jämväl de tre smålandsregementena bliva fördelta och lika starka gjorda." Av någon anledning efterkoms ej denna befallning, varför han s å 5/4 av Krigskollegium "beordrades att komma hit med det allra första." I en handling, daterad Stockholm 1667 15/6 samt underskriven av "Oloff Oloffsson" (med ett litet vapensigill mellan hans för- och tillnamn) meddelar han att han "efter fullgjord skyldighet och för att söka all god riktighet nere i landsorten fått Krigskollegiets nådiga permission att resa härifrån hemåt."

Sommaren och hösten 1668 vistades han ånyo i Stockholm, varifrån han avsände flera skrivelser till Krigskollegiet. 1668 17/7 omnämnde han att han under 30 år varit i Kronans tjänst. Uppgiften preciseras i en inlaga s å 12/8 vari han bland annat skriver att han "ej kan förhålla hurusom jag regementsskrivartjänsten under Calmare läns infanteri inemot 30 år förvaltat haver och därutinnan mycket ont, så inom som utom lands, vid åtskilliga omskiftelser under regementet utstått så att jag nu på mina gamla dagar begynner något tröttna vid de besvär som här vid nödvändigt utstås måste." Han hade "här vid handen" sin äldste son; Olaus Roswallius benämnd, som alltifrån barndomen tillstudier och fria övningar vid akademier och annorstädes icke utan min stora bekostnad hållen är, på det han med tiden skulle kunna göras till K M:ts och Kronans tjänst i någon del kapabel." Olof Olofsson hoppades nu få överlämna regementsskrivartjänsten till sin son, "på det jag så mycket lättare må kunna mig, medan jag någorlunda är i välmakten ut ur all vidlyftighet expediera och på all händelse förse min fattiga gamla hustru och många små barn med så mycket roligare villkor i längden."

Han anhöll därför hos Krigskollegiet att hans son, dåvarande mönsterskrivaren vid Kalmar Regemente, Olof Roswall, måtte få efterträda honom i tjänsten "så att han tillkommande 1669 års beställning under regementet må tillträda och svara för." Skulle denna hans begäran "mot förhoppning ej bifallas" hoppades han att i fortsättningen själv få behålla sin tjänst "så länge jag orkar och förmår därför reda och räkenskap göra." Hans anhållan bifölls emellertid och den då 24-årige Olof blev regementsskrivare 1668 15/8.

Av handlingar till Krigskollegium hösten 1668 framgår att Olof Olofsson på kollegiets befallning måst vistas under mer än 14 veckor "på denna kostbara orten"(Stockholm) för att lämna redovisning för sin tjänst samt "jämväl några ärenden å regementets vägnar förrätta." Resan till Stockholm och hemresan till Småland var dyrbara och för kosthållet i sitt härbärge i huvudstaden hade han "måst fördjupa sig i stor skuld". Hans avlöning var ringa och räckte ej till att underhålla den fattiga familjen nere i Småland där 2 års missväxt och "andra inträffade olägenheter" ytterligare försvårat hans ekonomiska situation. Därför anhöll han nu om "någon hjälp och ersättelse". Denna hans begäran avslogs emellertid genom Krigskollegiets resolution 1668 15/10, "efter det är hans egna besvär varför han här (I Stockholm) legat."

Enligt en annan av sina skrivelser har Olof Olofsson vistats i Stockholm "sielfannan", dvs med ett biträde, den ovannämnde sonen Olof. Den gamle regementsskrivaren gjorde därför ännu en anhållan om pekuniär hjälp som dock även nu avslogs genom Krigskollegiets resolution 1668 22/10. Utan ekonomisk vedergällning måste alltså far och son återvända till hemorten, den senare dock med regementsskrivarfullmakten på fickan.